Advokat Gunnar Bodén |
|
|
"Ang
Trendit Research Sweden AB I ett sent stadium har Trendit hänvänt sig till mig rörande bolagets nuvarande ekonomiska situation. Av den rapport jag erhållit om bolaget har jag givit Lars-Olof Känngård rådet att omedelbart försätta bolaget i konkurs eftersom det är uppenbart att bolaget är insolvent, dvs. rätteligen icke kan betala sina skulder. Vid en genomgång har jag emellertid kunnat konstatera att en konkurs för bolaget skulle få relativt svåra konsekvenser för många inblandade människor, däribland sex (6) anställda i Sollefteå, varav två (2) personer - med familjer - synes ha flyttat till Sollefteå från södra Sverige på grund av att man beretts anställning i bolaget. Härutöver berörs ytterligare dels arton (18) personer som f.n. genomgår utbildning i länsarbetsnämndens regi ned statligt stöd dels två (2) säljare + säljledare stationerade i Stockholm. Mot den bakgrunden har jag därför valt att något penetrera bakgrunden till bolagets nuvarande ekonomiska situation, vilket bl.a. fått till följd att jag tillskrivit Sparbanken i enlighet med vad som framgår av bilagda brev. Effekten härav är att Sparbanken - enligt uppgift från Känngård - förklarat sig beredd att ompröva sitt kreditbeslut och medverka till finansieringen på ett sätt som är acceptabelt för bolaget. Som ett villkor härför har emellertid Sparbanken meddelat att länsstyrelsens finansiering måste vara fastlagd och klar och accepterad av bolaget. Vad beträffar länsstyrelsens hantering av frågan om regionala utvecklingsbidrag och utvecklingslån synes mig finnas en del att anföra. Enligt uppgift från Känngård har länsstyrelsen från början känt till såväl bolaget, dess aktie- kapital, aktieägarfördelning samt styrelse. Vidare har länsstyrelsen - enligt Känngård och enligt vad som framgår av de handlingar jag har tillgängliga - väl känt till Känngårds bakgrunds- förhållanden, inblandning i en konkurs i Sveg, pågående skatterevision m.m. Länsstyrelsen har således av Känngård blivit uppmärksammad om nämnda problem redan innan frågan om bidrag och lån kommit att närma sig beslutsstadiet men denna frågeställning synes icke ha förhindrat att ärendet förts framåt. Tvärtom synes det som om länsstyrelsen - väl medveten cm Känngårds bakgrund - uttalat ett förtroende för denne och dennes förutsättningar att lönsamt driva näring i länet. Skattefrågan är vidare väl belyst av auktoriserade revisorn Karl-Erik Erikssons promemoria till länsstyrelsen från december 1996. Uppgifterna från Känngård samt tillgängliga handlingar visar således att länsstyrelsens ledande handläggare i regionalpolitiska frågor - Hånell - redan i november 1996 upplyst Känngård att bidrag och lån skulle beviljas mot säkerheter i form av företagshypoteksbrev samt en begränsad borgen. Sedan Känngårds "skatteaffärer" återigen lyfts fram i december 1996 - auktoriserade revisorn Erikssons rapport tillställts länsstyrelsen - kom ärendet hos läns- styrelsen detta oaktat att leda till att Hånell 9.12.1996 kontaktade läns- arbetsnämnden och lämnade samtycke till att utbildning av personal, som skulle ske med statligt stöd i länsarbetsnämndens regi, kunde påbörjas. Såvitt visats har även Sparbanken underrättats om att länsstyrelsen skulls komma att bevilja lån och bidrag vilket fått till följd att Sparbanken lämnat garanti till leverantörer till Trendit avseende beställd egendom, vilket ledde till att Hagbergs i Sollefteå. levererat datorer för stora summor. Redan på detta stadium - december 1996 - hade således bolaget via Känngård erhållit sådana utfästelser och garantier ifrån Hånell - och även andra högt uppsatta beslutspersoner hos länsstyrelsen - att frågan om utvecklingsbidrag och utvecklingslån kunde anses klart. Dessa signaler ledde givetvis även till att bolaget påbörjade sin verksamhet, anställde personal, hyrde. lokal, beställde leveranser av inventarier, maskiner m.m. Någon oaktsamhet därvidlag från bolagets sida kan icke anses ha varit för handen med hänsyn till de utfästelser, anvisningar och kontakter med tredje person som länsstyrelsen haft i saken. För alla inblandade måste det ha framstått såsom klart att lansstyrelsen skulle komma att bevilja erforderliga lån och bidrag för verksamhetens uppstartande och drift. Härefter tillställs Trendit ett beslut av länsstyrelsen daterat 13.1.1997, i och för sig icke undertecknat men i övrigt omfattande sådana villkor som Känngård kommit att godta, däribland en utvidgning av säkerheterna i form av pantförskrivning av Känngårds aktier i GTI. I sammanhanget förtjänar anmärkas att det dock synes såsom om länsstyrelsen vad gäller säkerheter något sammanblandat Känngårds person och bolaget. Känngård accepterade även länsstyrelsens krav på ny revisor i bolaget - auktoriserade revisorn Bengt Söderström, Örnsköldsvik. Ovannämnda beslut fick Känngård del av per telefax 14.1.1997 kl. 09.38. Härefter ställer länsstyrelsen helt plötsligt i ett beslut, som delges i samband med besök i Sollefteå 17.1.1997, halt nya villkor, som tidigare icke varit diskuterade eller förhandlade, nämligen krav på pantbrev om 500.000 kr i Känngårds privata villafastighet utöver borgen på 100.000 kr. Detta ledde till att diskussionerna fortsatte, bolagets ekonomiska situation blir mycket ansträngd, leverantörerna kan icke betalas och Känngård är således representant för bolaget i en "tvångssituation" då han konstaterar att bolaget nödgas inställa betalningarna eller försattas i konkurs om icke någon uppgörelse nås med länsstyrelsen. I den situationen ställer länsstyrelsen i nytt beslut 31.1.1997 ytterligare krav i form av borgen om 400.000 kr av styrelseledamöterna varjämte krav ställs på att icke Känngård längre får ha ledande befattning i bolaget. Även om Känngård deltar i diskussionerna borde det framstå såsom helt uppenbart för länsstyrelsen att denna i den rådande situationen befinner sig i en tvångssituation och inte har mycket att välja på än att på olika sätt försöka vara länsstyrelsen till lags så att erforderliga lån och bidrag erhålls. Någon lösning på situationen erhålls emellertid icke, vilket är helt naturligt eftersom Känngård saknar möjlighet att rekrytera utomstående, kompetenta styrelseledamöter som samtidigt skulle vara beredda att med egna medel ställa borgen för bolagets förpliktelser, särskilt såvitt de rör redan uppkomna sådana. Ett sådant krav torde rimma utomordentligt illa med vad som i övrigt är brukligt inom svenskt näringsliv. En icke-ägande styrelseledamot, som ställer sin kompetens till förfogande för ett bolag i en svår situation torde ingalunda vilja riskera även sin privatekonomi. Känngård hade kontakt med ett flertal mycket kompetenta och intresserade styrelseledamöter, av vilka emellertid ingen av naturliga skäl var beredd att acceptera att ställa borgan. Slutligen kan anföras att bolagets andre kreditgivare - Sparbanken - med fog synes kunna reagera emot att länsstyrelsen i efterhand sökt skapa sig bättre säkerheter av bolagets olika företrädare än vad son ursprungligen avsågs, vilket ju i ett visst läge skulle kunna få negativa effekter för Sparbanken. Rent rättsligt kan jag konstatera att länsstyrelsen genom sitt faktiska agerande, besked till Känngård, länsarbetsnämnden, uppstartande av utbildning, besked till Sparbanken m fl, måste anses redan i november - december 1996 ha utfäst att bolaget skulle komma att beviljas sökta lån och bidrag på då gällande villkor. I och med att länsstyrelsen redan på detta stadium känt till Känngårds bakgrund såväl vad gäller anställningar, utbildning, skattesituation, skatterevision mm har det icke förelegat sådana förändrade förhållanden härefter att länsstyrelsen på grund härav ägt rätt att ändra de ursprungliga villkoren för sökta lån och bidrag. Länsstyrelsen måste således anses bunden av sin ursprungliga utfästelse nämligen, att lämna lån och bidrag i enlighet med vad son framgår av det icke undertecknade beslutet 13.1.1997 med däri gällande villkor (alldeles oavsett värdet av aktierna i GTI). I tiden efter november - december 1996 - 13.1.1997 har inga ändrade förhållanden av betydelse inträffat, som motiverar att länsstyrelsen tid till annan ändrar villkoren för att bevilja sökta lån och bidrag, i vart fall inga sådana ändrade förhållanden som rätteligen synes kunna motivera en förändrad syn på saken. Härutöver tillkommer att länsstyrelsen torde vara en av de myndigheter som lättast redan i starten skulle ha kunnat förvissa sig om Känngårds bakgrund. Den omständigheten att länsstyrelsen därvidlag måhända brustit kan i efterhand icke ge länsstyrelsen rätt att - mot bakgrund av de klarsignaler som då givits - på så sätt ändra tidigare anvisningar, baslut mm så att bolaget på grund härav skall behöva försättas i konkurs. Jag förutsätter att länsstyrelsen i samråd med Sparbanken och Känngård på något sätt kommer till en lösning vad gäller finansieringen särskild då - enligt Känngård - verksamheten hittills utvecklats bättre an vad som förespeglats. I annat fall återstår icke annat än att bolaget endera får väcka talan både mot Sparbanken och länsstyrelsen eller - om tiden därtill icke är tillräcklig måste försättas i konkurs med de följder detta får för leverantörer, anställda, elever i utbildning mm. En konkurs skulle ju även mycket tydligt visa ett helt oacceptabelt slöseri med statliga medel då ju en stor del av utbildningen skulle komma att bli helt bortkastad och bolaget och dess affärsidé med all sannolikhet skulls vara svårrekonstruerad. Av vad jag anfört ovan framgår att det med nödvändighet måste fattas ett mycket, mycket snabbt beslut i saken för att förhindra en konkurs då läget ar sådant att bolaget idag torde drivas med personligt ansvar för styrelsens ledamöter, vilket ju givetvis &r helt oacceptabelt med hänsyn till förhållandena. Jag förutsätter därför att länsstyrelsen omgående kontaktar berörda parter och att ett nytt beslut kan fattas senast i början av kommande vecka. Med vänlig hälsning Gunnar Bodén" |
© LOK 1999-2000 2000-03-15 21:39
HistoryTendit/Strulet/DocLIB/BilagaB34_TilläggsBESLUT.htm