Utgåva 2002-04-15

Historien om Bullerbo  
från Stenåldern till iT-åldern     

Av Bengt Känngård 2002

Det var så här det började

Historien om Bullerbo är en resa i tid och rum, som utspelar sig i Sverige och främst i Graninge inom Västernorrlands län. Denna resa startar när storviltjägarna kommer till Sverige, för sådär 10 000 till 11 000 är sedan och gör flera stop under resans gång för att göra en anhalt 2001 då iT-åldern anländer till Bullerbo.

”Någon måste vara den förste”. Den som en dag, för kanske 11 000 år sedan kom söderifrån och första gången såg det som skulle bli Sverige ligga där, nydefrostat.

Det första som syntes i fuktdimmorna var Skåne som då hängde ihop med Europa. Det fanns inget Öresund. Från början var vi en del av Europa och de första svenskarna kom från Europa.

Forskarna tror, att under den halva miljon år som människor funnits i Europa har vår del av kontinenten drabbats av fyra istider, var och en på 85 000 – 90 000 år.

Den förste som satte sin fot på svensk mark efter den senaste istiden var ingen primitiv grottmänniska. Han och hans jaktkamrater var specialiserade storviltjägare som här hittade nya jaktmarker.

I generationer hade man jagat ren och vildhäst, mammut, jättekronhjort och ullhårig noshörning, som det fanns gott om söder om isranden. Vi hade mammut i Skåne också, ett fynd i Lockarp bevisar detta.

Nu följde jägarna renarna norrut. Det var troligtvis av samma folk som bodde i norra Tyskland och Danmark, antagligen ett blandfolk av de människor som sedan 20 000 år redan fanns i Europa.

Avsmältningen gick allt snabbare, innanhavets vatten steg, och då landet dessutom höjde sig i Mellansverige och andra ställen, men inte längst i söder, vräkte vattenmassorna in över det platta Skåne.

Nu hamnade de allra första jägarnas rastställen i sydligaste Sverige under vatten. Därför kan fiskarna i Nordsjön fortfarande få upp förfädernas harpuner och benredskap i sina nät på Östersjöns botten utanför Skåne.

Den första kärnan till Sverige, hopslagningen av Svealand och Götaland till ett rike, var klar på 900-talet.

En första gemensam lag för hela landet kom på 1300-talet, men något nationsmedvetande började inte växa fram förrän i slutet på 1400-talet och begreppen Sverige och svenskar som beteckning för hela landet och för oss alla medborgare hade inte accepterats på allvar av gemene man i varje stad, by och ensidigt belägna gård förrän tidigast i slutet av 1600-talet.

Men ingen vet vilket språk de första jägarna talade då de för 11000 år sedan såg Sverige ligga där, rykande färskt, bokstavligt talat. Lika lite som vi vet hur de talade som knackade in de långt över tusenfigurerna, de flesta älgar, på klipporna i Nämndforsen i Ångermanland för kanske 6000 år sedan.

Hällristningarna på klipporna i Nämndforsen i Ångermanälven upptäcktes i samband med forsens torrläggning under kraftverksbygget 1944-1947. Hällristningarna från stenåldern är väl bevarade. Bilder från dessa hällristningar kommer att bifogas denna berättelse.

Nämndforsen ligger i Näsåker som i dag tillhör Sollefteå kommun inom Västernorrlands län”.

Av Herman Lindqvist historiska berättelse framgår bl.a. att jägarna var skickliga yrkesmän och i det tuffa klimatet i Norrland utvecklade de effektiva jaktmetoder som exempelvis fångstgropar och fångsgropssystem.

De användes främst vid fångs av älg och vildren.

Fångstgropar finns i hela Norrland. Sydgränsen går genom Värmland, Dalarna och Hälsingland. I terrängen syns en fångstgrop tydligt som en oval grop i marken 0,5 – 1,5 meter djup. Den uppskottade jorden ligger som en vall runt kanten. Ofta finns flera i rad och de spärrar då av ett viktigt viltstråk.

Fångstgroparna kan dateras genom en s.k. C-14 analys av träkonstruktionerna. Ett flertal sådana dateringar visar att de har använts ända från stenåldern, ca 4000 f.Kr., fram till 16000-talet.

I Norrland som helhet har fångstgropar grävts på 185 lokaler, varav 47 i Västerbottens län (källa:      )Detta motsvaras av ett 100-tal fångstgropar av länets totalt ca 5000 gropar. I Jämtlands län har ungefär 200 gropar grävts av länets totalt ca 10 000 kända fångstgropar.

I anslutning till Skogstorpet Bullerbo finns en fångstgrop som av Riksantikvariatämbetet dokumenterats med numret RAÄ 70. Inventeringen är utförd av RAÄ 1997. Vid Sörgraninge finns både enskilda fångstgropar och fångstgropssystem RAÄ 19och 184 deras inventerings nummer är 5826/92.

Fångstgroparna inom Sörgraninge tyder på att trakten från Viksmon och ner mot Sörgraninge var och är även i dag ett bra jaktområde för Vildren och älg.

Fångstgropar kom att förbjudas 1865.

Förste man i Graninge

Långt tillbaka i den grå medeltiden vandrade en man genom de oändliga urskogarna på stranden av Graninge sjön. De spår han möjligtvis lämnade efter sig, har tiden fullständigt sopat bort. Varifrån han kom, är det ingen som med bestämdhet vet. Kanske från socknarna Stigsjö eller Viksjö eller från någon närbelägen skogsby.

Efter sökande hit och dit fann han äntligen en dag en lämplig boplats på västra sidan av Graningensjön. Här byggde han sin lilla hydda, började bränna skog och sådde de dyrbara rågkornen i askan.

Ingen vet något om den oerhörda kamp denna främling hade att utkämpa mot nöd och fattigdom. Kanske dukade han under av svält en bister vinterdag, eller kanske blev han offer för den rasande digerdöden? Hur som helst, den förste nybyggaren i  Graninge utplånades.

I slutet av 1500-talet kom den stora folkvandringen från Finnland. På Graningesjöns västra sida, på den plats som kallas Voijen slog sig en person vid namn Ander Finne ned. Denna Anders Finne är Graninges förste kände nybyggare.

Omkring 1670 kallades guvernören över Ångermanland, generalen och lagmannen Carl Larsson Sparre till Graninge för att avgöra en tvist mellan två finska nybyggare. Detta besök inspirerade den mäktiga länsherren till det bruksföretag, som sedan uppfördes vid Graningebruk.

Bruksprivileget till lagman Carl Larsson Sparre utfärdades av regeringen 1673. Ett järnbruk anlades. Det Danska kriget bröt ut 1677. Danskarna ödelade då Graninge och brände bruket. Bygdens återuppbyggnad var klar omkring 1682 då den nya masugnen togs i drift.

Av en artikel i daterad 20 mars 1982 i tidningen Nya Norrland framgår att riksrådet Lars Flemming blev ny ägare till Bruket 1691. Hans son Magnus ärvde Graningebruk. Magnus utvecklade bruksrörelsen och det var främst ryttarklingor, kommisvärjor och bajonetter för arméns räkning som gav bruket stora intäkter.

Vid jultiden 1718 avled Magnus Fleming och bruket såldes till grosshandlare Johan Classon.

Denne kom sedan att driva bruksrörelsen fram till sin död 1747 då sonen Jakob Efraim i sin tur blev brukspatron i Graninge. Under hans tid upplevde järnbruken strålande tider och han blev ”något av en kung i Ådalen”. När hans son Jakob Kristian ärvde Graningebruk vid faderns död 1809 gick det raskt utför.

I samma artikel berättas att Graningebruk såldes på exekutiv auktion 1823 i Stockholm. De nya ägarna blev Per Gavelius, friherre von Nieroth och brukspatron Nordenfalk. Per Gavelius son Johan, grundade 1873 Graningeverken AB.

Graninge Bruk AB numera SCA SKOG AB/Börje Vallgren har aktivt bidragit och hjälp oss med faktamaterial från de ursprungliga handlingarna som arrendeavtal och köpehandlingar för torpet Bullerbo och Bullerbo Skola.

Av Graninge Bruks historiska handlingar framgår:

”Till Torpare på torpet Bullerbo, under Granige Bruk antager härmed Graningeverkens Aktiebolag A.P. Trå på följande villkor:

§1 Torpet tillträdes den 1 maj 1896

§2 Årliga arrendeavgiften utgör sextio (60)kronor.”

År 1898 den 1 juli förrättades laga syn av Graningeverkens Aktiebolags torp Bullerbo i Graninge socken ”vilket torp innehafts på arrende av A.P. Trå, enligt kontrakt av den 14 december 1895. Syftet med dagens förrättning var att bestämma vilka byggnader och reparationer som borde verkställas”.

1. Manngårdsbyggnaden, 35 fot lång och 23 fot bred och 15,5 fot hög.
BY= ca 71 m². Byggnadsytan uppmätt 2001= 78 m².

2. Bryggstuga, BY=47,60 m². Byggnadsytan uppmätt 2001=46,0 m²

3                    Ladugårds och stallbyggnaden (33 fot lång, 33 fot bred och 12 fot hög) gammal men användbar. Även denna kommentar i protokollet verifierar att byggnaden är gammal troligen ca 50 år.

4                    Loge (32 fot lång, 33 fot bred och 17 fot hög) i två våningar, men i bristfälligt skick. Syningsnämnden föreslår att båda dessa byggnader rivs och sammanslås till en sammanhängande byggnad. Tidsåldern bekräftas åter.

5                    Badstuga finns i gott skick. Brunn finns på gården men med ringa och ojämn vattentillgång. Källaren av trä i ”gott stånd”

                      Den totala reparationskostnaden beräknades då uppgå till 329:50. Protokollet från genomförd syn undertecknades av parterna de 5 september 1898. ”Alla här nämnda nybyggnader och reparationer skola vara färdiga och verkställda innan den 1 oktober 1901.” Av protokollet framgår även  att ”Torpet föder 1 häst och fyra kor.”

Vid 1898 års besiktning (laga syn) noterades för Mangårdsbyggnaden ”taket bör omläggas nytt: 20 alnar takspån, Knutarna brädslås, 30 tolfter bräder till knutar samt vindbrädor”.

Min bedömning grundar sig på att takspåntak har en normal livslängd av 50-60-år med normala underhållsinsatser. Antag att byggnaden uppfördes 1850 då bör spåntaket vara i behov av omläggning 1890-1900 vilket verifieras av protokollet.  

Med utgångspunkt från ovanstående protokoll och där gjorda bedömningar av respektive byggnads skick och behov av underhållsåtgärder har nybyggnadsåret för skogstorpet Bullerbo beräknats och min slutsats är att torpet är uppfört omkring 1850.

Vad vi senare i vår utredning kring Bullerbo har funnit är att det fanns personer som var torpare på Bullerbo redan 1818, i vilket hus som man då bodde i är oklart och för oss okänt. Det lär enligt olika berättelser ha funnits ett par andra boningshus, vilket vi i senare upplaga kommer att återkomma till.

Det finns ett separat avtal mellan Graninge Bruk/G. Gavelius/ och Torpare Westerlund i Bullerbo, att han skall avträda från Torpet Bullerbo den 1 maj 1897. Detta avtal berör sannolikt hans boende i Bryggstugan/Bagarstugan som han möjligen har arrenderat av Bolaget under viss tid.  

1909 den 17 juni förrättades på ”anmodan” av Graningeverkens Aktiebolag skogsförvaltning åter syn av mangårdsbyggnaden (Vita Huset) vid Bullerbo.

Byggnaden som är 10,4 meter lång, 6,8 meter bred och 4,6 meter hög, är indelat kök, kammare och förstuga med trappuppgång. Arrendatorn fordrar att byggnaden skall rivas ner och omtimras så att köket skulle bli mindre. Som skäl härtill var att köket var alldeles för stort för att kunna hållas varmt. Den främsta orsaken till att byggnaden var kall fann synenämnden bero på att fyllningarna var alldeles otillräcklig och att fönsterbågarna var otillräckligt till-spikade, varför öppningar så stora att en blyertspenna med lätthet kunde föras mellan bågarna och karmen. Synenämnden föreslår att mangårdsbyggnaden skall repareras för 168:00.

Den 24 augusti 1911 genomfördes åter syn av torpet Bullerbo i Graninge socken. Härvid noterades att mangårdsbyggnadens tre (3) nedre timmervarv måste bytas. Nämnden beslutar att riva byggnaden ersätta de skadade timmervarven med nytt timmer. Reparationskostnaden beräknas till 403:75.

Bryggstugan var i gott skick med undantag av hörnstenarna på sydvästra hörnet. Golvet i kammaren var något bristfälligt, arrendatorn utlovade att bättra detsamma samt fönster och dörrar till en kostnad av 12:00 kronor.

Stallet och logården är 11 år gamla och har tillbyggts med foderlada och tröskloge. Byggnaden är nu 34, 5 meter lång 8,6 meter bred och 3,6 meter hög med uppkörningsbrygga till en hög och rymlig loge.

Gödselstackens kringbyggnad av timmer måste åtgärdas för en kostnad av 122:50

Källaren av trä var alldeles upprutten och bör ersättas med ny av sten till en kostnad av 125:00.

Nytt arrendekontrakt upprättas den 27 augusti 1910. Arrendetiden ”tager sin början den 14 mars 1911 och fortgår till den 14 mars 1922”.

Den 27 april 1918 köper A.P. Trå stamfastigheten Bullerbo 1¹ av Graningeverkens Aktiebolag för 1.000 kronor. Läge och gränser återfinns på en av distrikslantmätaren A.H.L. Andersson 1913 upprättad karta över lägenheten i samband därmed verkställd utstakning av samma”.

Den 12 december 1936 säljer Claes Emanuel Tråh och Anna-Maria Tråh till Graninge socken en tomt avsedd för skola, Bullerbo 1² med en areal av 0,2000 hektar, för 400 kronor.

Nytt lagfartsbevis lämnas av ”Sollefteå Tingslag” den 27 november 1940 till Anna Maria Tråh å Bullerbo 1¹  i Graninge socken, vilken lägenhet hon enligt arvskifteshandling den 5 maj 1940 bekommit vid delning i boet efter sin avlidne make Klas Emanuel Tråh.

Den 15 oktober 1951 köper Joel Fritiof Viksten och hans hustru Sara Margareta Evy Viksten Bullerbo 1² av Graninge kommun för sextusenfemhundra (6.500) kronor.

Den 27 juni 1956 köper Graningeverkens Aktiebolag, Bollstabruk, Bullerbo1²  för åttatusenkronor (8000) av Evy Viksten.         

Ny huvudbyggnad uppförs 1981 av Dagny och Martin Lidström inom Bullerbo 1¹ 

Den 5 juli 2001 köper Lars-Olof och Marinelle Känngård fastigheten Sollefteå Bullerbo 1¹  av dödsboet efter Dagny Lidström.

Vid köpet av fastigheten Bullerbo 1¹  inspekterades även Skolbyggnaden som då var i stort behov av akuta reparationsåtgärder för att om möjligt förhindra att såväl tak som stom-konstruktionen kollapsar.

Fastighetsreglering sker den 12 september 2001 mellan Scaninge Timber AB och fastigheten Sollefteå Bullerbo 1¹.  Området ca 2,0 hektar med befintlig skog, överförs från Sollefteå Sörgraninge 4¹  till Sollefteå Bullerbo 1¹  Till fastighetsregleringens avtal bifogas en karta där områdets gränser har markerats.

Den 13 december 2001 köper Lars-Olof och Marinelle Känngård fastigheten Bullerbo 1² av Scaninge Timber AB, Bollstabruk. På fastigheten finns två byggnader fd Skolbyggnaden, (Bullerbo Skola) och förrådsbod.

Nu börjar iT-åldern i Graninge inom Bullerbo.

Lasse och Marinelle som del av året jobbar i Dubai och har nu installerat  6 stycken webbkameror inom Bullerbo så att de kontinuerligt från ökenklimatet, kan se vad som händer på platsen i Bullerbo.

Av denna resa i tiden kan vi nu konstatera;

att vår utveckling från runskrift till iT-teknik tog 11 000 år.

Ó Bengt Känngård /2002-05-19

Bilder från Riksantikvariatämbetet och egna foton kommer senare att bifogas denna berättelse liksom kopior av arrendeavtal och historiska köpekontrakt.