Adrian kanngard dag för dag

En son är född

Nu har vist jag skrivit för mycket så Pappa sa att vi måste byta sida, så jag tänkte att ni nu får vända på tv-rutan och titta från andra sidan, eller blev det kanske fel, hur som hälst kan ni trycka på den här länken då kommer ni till min halvårs sida.

Här kan du nu hoppa direkt till olika avsnitt i Adrians dagbok

6 månader	1 år	20 månader	2 1/2 år

På denna sida hittar ni allt från min första dag och framåt.

Hej alla websurfare, det här är min alldeles egen sida där jag skall berätta lite för Er hur det är att vara född till en globetrotter och dessutom en torparson.

Jha måste oxå redan här å nu göra det klart, denna sida är osensurerad och kan komma att innehålle en hel del som kanske känsliga ögon ej tål, då kanske det är bättre att du tittar på Pappas fågelhålkar - du vet Bullerbos surfande fåglar.

Som sagt, mitt fullständiga namn och födelsetid är:

Lars Adrian Gordon Känngård
Fredag den 27 September, 2002 klockan 23:19 på Sollefteå Sjukhus föddes vår son Adrian.

Jag vägde faktiskt hela 3,980 gram, inte illa - det kunde ingen tro att jag skulle vara så stor i Mammas lilla mage.

Då ska jag börja att berätta, på natten den 27 September, eller snarare vid midnatt mellan den 27 och 28 September ringde Pappa åt mig för att gratta storesyrran Jenny, som faktiskt bor i London. Hon blev lite snopen för hon trodde att jag skulle ha kommit på hennes födelsedag, men jag vill ha min egen födelsedag så den 27 fick bli en bra dag.

Vi stannade kvar på BB tills på Tisdag, den 1 oktober, då bar det i väg till Bullerbo. Skönt att komma hem till Bullerbo, frisk luft och lugn å ro, jo det var ju lugnt även på BB, men som dom stora säger bb bra men hemma bäst, eller var inte det alldeles rätt. Bilden här intill, den tog vi den 2 oktober, ja måste ju skaffa mig ett pass å då skall det ju oxå vara bild.

Den 3 oktober var jag för första gången och handlade i Sollefteå, ville bara visa vilken bra och säker barnstol Pappa köpt åt mig. Jag tycker den känns så bra så när vi åkte till Sollefteå slocknade jag och sov som en stock. Väl framme lastade och knölade Pappa omkring mig å satte mig i en sele som han hade lyckats få fast runt sin kudde... nej jag menar Pappas mage.

Den 5 oktober blev det full rulle på Bullerbo för då ordnade man med min dopdag, vill du läsa vad pappa skrivit om den så kan du bara klicka här.

På Pappas födelsedag den 8 oktober hade jag tur, både min storesyrra Jenny och min storebror Fredrick hade kommit på besök på Bullerbo, å du kan räkna med att man åkte som ett tjeldjur mellan alla famnar - mysigt att vara så omtyckt.

Oktober den 13, släktvaggan har anlänt och den sov jag mycket gott i. Här har många Känngårdare sovit. Vaggan har snickrats av Astor Blomström som var mina kusiners morfar från Gnesta.

Så här ser jag ut i naket format, men som ni ser så har Pappa klippt av bilden, tur det, för annars kanske min hemsida blir anmäld för "obsena" bilder. Bilden är tagen av Mamma den 13 Oktober.

Oktober 20, min första riktiga tår. Det är inte lätt att vara liten, vi besökte i dag min nya läkare, barnläkare Dr. xxx som verkade vara snäll ända till han skulle ta mitt blod. Lika stor som en elefants snabel och stor som en stock skulle han sticka in en nål i min hand. Inte nog med att det gjorde så fördrövelens ont, efter att han stuckit nålen in och ut å inte fått en droppe blod, vänder dom mig och skall sticka den andra handen oxå. Tur att pappa var där och sa till dom att det fick vara nog en stund, jag höll ju på att kikna så ont gjorde det. Den där lökaren försökta tala om för Pappa att det inte alls gjorde ont, men Pappa, han stod på sig å talade om att det faktiskt gjorde förbenat ont alldeles hemskt ont.

Tror ni att det nu var bra med pinan - inte alls, först stack han en spruta i armen, kan knappast säga att han stck, han liksom pillra in nålen i själva huden, där det gör som mest ont - å sen hade han mage att berömma sig själv för att vaksniashionen eller vad dom nu sa tt det var, kom perfekt. Det skulle vist vara bra för polo eller nått sånt.

När jag just har hämtat andan, då var det dax igen, men denna gång i andra armen, nu var det dax för en annan vaksinashon, not med happa eller hippi eller hoppititus, nåt åt det hållet. Doktorn sa att det var tvunget då man bor i Dubai, det var nog oxå för huberkuloss eller nåt sånt.

Jag kanske skall berätta varför doktorn skulle ta allt mitt blod, han tyckte att jag fortfarande var lite gul i ögonvitorna å eftersom jag nu är en stor pojke som redan paserat mina 30 000 minuter, sen jag föddes, så tyckte han att man bör kolla upp detta.

Efter att allt mitt blod blev analyherat !? så sa han att mitt värde var bra det var 6,2 och troligen skulle det bli bättre om jag fick lite extra att dricka så som vatten eller örtdrycker.

Man vägde mig oxå, 4,540 gram, men det var med kläder så man får väl dra av lite, på dessa tre veckor har jag nu vuxit 1 centimeter jag är nu 53 centimeter lång.

Oj vilken dag, tur att jag sedan varit på bra humör, ätit gott och druckit lite nya saker som känns bra för magen - å du kan gissa att det var kul, för nu kan jag vänta med att kissa till just den stund då blöjbytet är på gång - ganska roligt.

Oktober den 29, 2002 då kan ni tro att jag blev överraskad. En av Pappas nära vänner Abdul Rahman A. Al Awadi kom på besök och gratulerade till min ankomst. Han hade mig sig en jätte fin present en så kallad Prima Pappa Roler DT

Abdul Rahman e inte en riktig Shejk men han e lite speciell sedan han tjänstgjort i 30 år som vice minister för Vatten / Elektricitet Ministeriumet i Abu Dahbi.

Har man tjänstgjort så länge och går i pension - då har man ett Grönt Pass som gör att man bland annat kommer undan all import skatt som i Dubai är så hög som4%. Man har vidare kvar sin lön eller 80% av lönen livet ut - plus eventuella extra underhållsskyldigheter man har till "fruar" utanför sin egen familj, trot eller ej men även sådant underhåll ingår i deras "Shejk" pensioner.

Då har det nu blivit den första november å Pappa han ränner runt och knäpper en massa bilder, tror han att inte jag vet vad det där är - larvigt. Men det ser ju ganska svårt ut att han både skall hålla i mig - försöka se glad och och sedan samtidigt försöka få mig att skratta! Kolla in frisyren som Mamma har fixat.

Mamma och Pappa e rätt malliga för jag växer så mycket, jag har nu passerat, tror jag 4,700 kilo, eller nåt sånt å jag har oxå blivit längre ni kan ju titta här intill då jag ligger på den där mysiga kudden och sover. Nästa gång då jag skriuver skall jag berätta lite om min fina säng.

Vill du titta på vad Pappa har hittat på för fint, som en liten finess, tryck här eller på bilden här intill.

Mamma tyckte att jag oxå skulle visa hur jag ser ut då jag ligger i en sån där påse, en typ av "fluff-kudde" ganska mysigt.

Jamen Pappa, måste du fixa såna där spexialsaker med alla bilder, jo jo har man en Pappa som gillar graphitti eller grafiska saker får man väl stå ut. Du kan trycka här eller på bilden så får du se lite mer.

Å ja höll ju på att glömma bort en sak som faktiskt har hänt redan i oktober. Mamma och Pappa å Terasa var ju tillbaka med mig hos han som tog allt mitt blod, du vet den där doktorn. Nu hade man gjort alla möjliga analyser, massor, en hel lista med olika betyg på vad mitt blod innehöll - och till min stora glädje så var allt bara bra. Det där värdet som gjorde att jag blev lite gul var nu normalt och eftersom jag nu dricker lite kamomilatee nån typ av pulver som Pappa blandar i vatten - smakar ganska gott - men man blir ju inte mätt - så nu e allt bra. Jag var för en stund lite orolig att han skulle sticka sönder mina händer igen, men Pappa höll i mig då han tittade på mig, så det kändes bra.

Sen skulle dom försöka få mig att bli lång, en sjuksköterska drog i benen och doktorn höll i huvudet - vad det nu skulle vara bra för - Pappa blev i alla fall stolt för han sa att jag blivit längre - prexsis som om inte jag redan viste det. Vissa kläder som dom skall dra på mig känns som ett korvskin, så det borde väl vem som helst förstå att jag inte bara växer på bredden.

Hej igen, nu har vi hamnat i Ramadans,,, vard det det Pappa sa eller var det ramadan, konstigt, alla som bor här tycks ha ändrat sina levnadsvanor efter mina tider, man sover hela dagen och äter å e bara ute på nätterna. Inte prexis som jag men i alla fall. Vädret börjar bli ganska bra, går man ut på kvällen, som ni ser att jag gjort här intill, så är det verkligen skönt. Första gången Mamma och Pappa å Tessan skulle ta med mig ut på restaurang så sov jag hela tiden - det var himla skönt att åka och sova i cagnen - å höra allt sårl i bakgrunden.

Det här med ramsadansa håller på i en hel månad, hörde jag att dom berättade i dag - man kan ju först tycka att det är lite konstigt att doim inte äter på hela dagen men då man ser att alla affärer är öppna hela natten och man vräker i sig mat innan solen går upp - då är det ju inte så konstigt att man sedan sover till sole'n går ner - så så mörkvärdigt är det inte - men allt e upp och ned.

Jag glömde nästan bort att via en bild som Mamma tog av mig häromdagen, hon ville ha bildbevis på att jag smakar på mina fingrar. Å då måste jag oxå berätta att jag på morgonen då Pappa äter frukost faxtiskt har fått smaka på lite vettenmelon - lite läskigt, men ganska spännande.

Vill du läsa om hur Adrian fick sina namn, tryck här

Vill du gå till min Halvårssida trycker du här.

Vill du titta på Adrians dop, trycker du här

Åter till Bullerbo Index